Det var inte min dag idag. Hemsk och förfärlig. Vilken spark i själen, det skaver. Olyckskorpen.

Mörkret skavde i min själ. Det omöjliga har nu skett. Jag är inlåst här, ensam, men inte ofokuserad. Mobilen snappade snabbt en signal. ”Bäst att ringa någon” tänkte jag. ”Man kan väl inte stanna här?” Men ingen svarade, jag la mobilen på bordet vid pizzerian. Tiden gick och jag började se ett mönster. Vid varje tillfälle där det vanligtvis brukar vara ”no big deal” så har det hänt något. T.ex. förra veckan när jag skulle hämta en tidning så råkade jag köpa fel tidning. Jag köpte en röd, men ändå vackert magazine, om tjejer och deras vardagliga problem. Ja, detta mönster fortsatte med att min trasiga Volvo blev stulen, min nyckel behövdes bytas (blev utelåst), o s v.

Men i alla fall så bröt mobilen nu ut i ett dån. Det var någon som ringde. Jag svarade i luren med en glad ton.

-Hej, Fredrik! sa jag. Hur är läget?

-Hej, mannen! svarade Fredrik. Jo det är bra, har bara packat in grejerna i bilen.

-Jaha? frågade jag. Ska du och Veronika åka någonstans?

-Nä, svarade Fredrik. Jag och familjen ska just nu åka från Stockholm, vi har varit i USA i ett par dagar, du vet, familjen vill gärna resa utomlands på höstlovet.

-Ja, då förstår jag, sa jag.

Det blev knäppt tyst, vi tog en paus, som vi brukar göra. Men sen började Fredrik sätta in den frågan som jag har väntat på.

-Men, vad håller du på med? frågade han. Jag såg att du ringde.

Jag gav ett djupt andetag medan jag fiskade upp min plånbok.

-Du vet var Tuna Park ligger? sa jag.

-Ja, sa Fredrik. Jag vet var det ligger.

-Eh, jag är typ inlåst här, sa jag.

-Va? sa Fredrik. Hur kom det sig?

-Det är en lång historia, sa jag. Men jag behöver någon som kan hämta mig, kan du?

-Varför ringer du inte Tuna Parks chef? frågade Fredrik fundersamt.

Runtom mig fanns inte mycket, butikerna var igenbommade. Mina steg förde mig till östra plan av köpcentrumet. Då såg jag, ganska otydligt, en skylt med numret till Tuna Parks kundtjänst. Där står det med röd text; ”Kundtjänst 8-24”. Jag höjde armen för att kunna dra ner den långa tröjan. Uret var 23:00.

-Nä, svarade jag till slut. De skulle nog bara säga att de kommer imorgon. Det är därför du måste hämta mig! Jag måste ut!

-OK, sa Fredrik nedlåtande. Jag hämtar dig efter jag har lämnat de andra hemma. Det borde nog ta några timmar innan jag är i Eskilstuna.

-Oroa dig inte, jag har all tid i världen att vänta, sa jag.

.Men en sak till, sa Fredrik. Hur ska du ens komma ut därifrån? Jag kan ju inte precis crasha in via entrén med bilen?

-Ah, jag kommer på något, sa jag. Vi ses sen.

-Ja, det gör vi, hejdå! sa Fredrik och lade på luren.

Mobilen förde mig till alla mina nummer. Sen släcktes mobilen, och den skavda själen kom tillbaka.