Magikern

Skapa en illusion över ens syn. Det är alltid ett tufft mål att nå. Publiken är trots allt inte dumma i huvudet. Mina tricks tar i alla fall vem som helst med storm. Lådan står ju på bordet och du vet inte vad som finns i den tills jag öppnar den. Innehållet ska snart förvåna publiken och jag kommer få applåderna att lyfta taket. Vilken konst man gör för att lura folk, för magi är varken riktigt eller påhittad; den är levande. Stunden är inne…

… trädgården var packad med människor. Mina vänner hade lagt presenterna under granen. Storsyrran hade anordnat en festlig lek i snön. Krig på fullskalig nivå. Murarna stoppade de flesta snöbollarna medan jag öppnade eld mot den andra muren. Att vara en nioårig unge var livets bästa stund. Sket i framtiden och oroade inte över ens framtida framgångar eller misslyckanden. Munnen var full av snö. Blä! ”Fullträff!” hördes ett tjut från andra sidan. ”Nu skulle de få käka upp snön!” tänkte jag och sköt som ett maskingevär. Syrran skrattade under parasollet. Hon stoppade kriget och samlade oss runt henne. Jag har alltid sett upp till syrran och hon gjorde inte mig besviken, dock kan jag inte säga detsamma om mig…

Jag satt på stolen knäppt tyst. Syrran gick fram och tillbaka. Hon hade ett glas fylld av energidricka.

– Är du seriös?! Skrek hon. Du kan inte vara seriös. Vet du vad morsan kommer säga? Hon skulle säga ”magi är för medelmåttiga människor, inte något för en gentleman som du”. Varför kan du inte bara ta mitt erbjudande? Skolan har haft ett riktigt bra rykte genom åren, och jag vet för jag har gått på den. Plugga en linje och sen sök ett riktig jobb, inte något som sätter familjen i skam.

”Men det är inte min dröm” tänkte jag. Jag vågade inte säga emot syrran för hon är väldigt klok. Hon hade ju rätt. Morsan ifrågasatt mitt val att starta en karriär som magiker. De ansåg att jag tillförde skam över familjen. En rik och välklädd gentleman ska inte vara ute och trolla inför en publik. Det är något som aldrig kommer ändras tills döden tar mitt liv. Förväntningar är något jag avskyr! Ah! Jag ska inte tåla det längre…

… syrran höll upp ett litet paket så alla kunde se den. Sen gav hos den till en av oss och vi skickade vidare den. Paket var äkta. Inlindad av rött tyg och snören. Jag skakade på den, det var något i den. Fundersamt tänkte jag på förra årets present från syrran. Sådant simpelt och litet som detta är inte likt henne att ge. Då hukade hon ner till mig och frågade om jag ville öppna den. Jag gav henne inget svar, istället stirrade jag på henne väldigt oroligt. Mysteriet av paketet gav mig gåshud, men hennes flin kändes väldigt suspekt…

Hon har väl alltid rätt, till och med när det gällde trollkonsterna. ”Man kan inte leva på det” brukade hon klaga medan jag tränade på mina trollkonster. Att bemästra konsten att trolla är inte lätt när man har en syrra som påminner en att hon är besviken över en. Men jag stängde ut de känslor som hon utsatte mig att känna. ”Det är inte skam över mig” brukade jag säga till mig själv. ”Syrran är bara orolig och besviken, inget illa menat”. Hon kommer förstå och se att jag inte gör henne besviken. Jag ska bli den största magikern som någonsin skådats! Jag tänker inte sluta tills jag uppnått det. Jag ska göra dig stolt, syrran…

… jag fortsatte stirra på henne när hon tog paketet ur mitt grep. Hennes fina flin gjorde mig nyfiken över vad som gömde bakom hennes mask. Paketet låg på hennes hand och sen kom hennes andra hand. Händerna mosade paketet. Jag blev helt förvånad och jag tänkte säga något men vågade inte. Det var alldeles för spännande! Syrran vred på det mosade paketet och med ett flin blåste hon på det. Hon flyttade handen med paketet närmare mig. Först var jag osäker vad jag skulle göra, men sen blåste jag också på den. Jag blundade och luften från mina lungor flög löste över det vrida mosiga paketet. Mina ögon öppnade och såg ett mirakel. Långsamt vred syrran paketet åt andra hållet och ut kom…

Lådan öppnade jag långsamt. Mystiken fick vem som helst att rysa. Spänningen, tystnaden och ljuset spred mystikens magi. Lyckades magikern trolla fram föremålet? Är det ens möjligt? Hur gjorde magikern det då? Det är bara en illusion som bara mästaren av tricken som visste svaret. Lådans innehåll fick människorna upp ur stolarna, och händerna instinktivt klappades av häpnad. Föremålet låg där inne! Jag såg ut över publiken. Första föreställningen och det var bara början av resten av mitt liv som magiker.

novell av Simon Granström

Magikern

Skapa en illusion över ens syn. Det är alltid ett tufft mål att nå. Publiken är trots allt inte dumma i huvudet. Mina tricks tar i alla fall vem som helst med storm. Lådan står ju på bordet och du vet inte vad som finns i den tills jag öppnar den. Innehållet ska snart förvåna publiken och jag kommer få applåderna att lyfta taket. Vilken konst man gör för att lura folk, för magi är varken riktigt eller påhittad; den är levande. Stunden är inne…

… trädgården var packad med människor. Mina vänner hade lagt presenterna under granen. Storsyrran hade anordnat en festlig lek i snön. Krig på fullskalig nivå. Murarna stoppade de flesta snöbollarna medan jag öppnade eld mot den andra muren. Att vara en nioårig unge var livets bästa stund. Sket i framtiden och oroade inte över ens framtida framgångar eller misslyckanden. Munnen var full av snö. Blä! ”Fullträff!” hördes ett tjut från andra sidan. ”Nu skulle de få käka upp snön!” tänkte jag och sköt som ett maskingevär. Syrran skrattade under parasollet. Hon stoppade kriget och samlade oss runt henne. Jag har alltid sett upp till syrran och hon gjorde inte mig besviken, dock kan jag inte säga detsamma om mig…

Jag satt på stolen knäppt tyst. Syrran gick fram och tillbaka. Hon hade ett glas fylld av energidricka.

– Är du seriös?! Skrek hon. Du kan inte vara seriös. Vet du vad morsan kommer säga? Hon skulle säga ”magi är för medelmåttiga människor, inte något för en gentleman som du”. Varför kan du inte bara ta mitt erbjudande? Skolan har haft ett riktigt bra rykte genom åren, och jag vet för jag har gått på den. Plugga en linje och sen sök ett riktig jobb, inte något som sätter familjen i skam.

”Men det är inte min dröm” tänkte jag. Jag vågade inte säga emot syrran för hon är väldigt klok. Hon hade ju rätt. Morsan ifrågasatt mitt val att starta en karriär som magiker. De ansåg att jag tillförde skam över familjen. En rik och välklädd gentleman ska inte vara ute och trolla inför en publik. Det är något som aldrig kommer ändras tills döden tar mitt liv. Förväntningar är något jag avskyr! Ah! Jag ska inte tåla det längre…

… syrran höll upp ett litet paket så alla kunde se den. Sen gav hos den till en av oss och vi skickade vidare den. Paket var äkta. Inlindad av rött tyg och snören. Jag skakade på den, det var något i den. Fundersamt tänkte jag på förra årets present från syrran. Sådant simpelt och litet som detta är inte likt henne att ge. Då hukade hon ner till mig och frågade om jag ville öppna den. Jag gav henne inget svar, istället stirrade jag på henne väldigt oroligt. Mysteriet av paketet gav mig gåshud, men hennes flin kändes väldigt suspekt…

Hon har väl alltid rätt, till och med när det gällde trollkonsterna. ”Man kan inte leva på det” brukade hon klaga medan jag tränade på mina trollkonster. Att bemästra konsten att trolla är inte lätt när man har en syrra som påminner en att hon är besviken över en. Men jag stängde ut de känslor som hon utsatte mig att känna. ”Det är inte skam över mig” brukade jag säga till mig själv. ”Syrran är bara orolig och besviken, inget illa menat”. Hon kommer förstå och se att jag inte gör henne besviken. Jag ska bli den största magikern som någonsin skådats! Jag tänker inte sluta tills jag uppnått det. Jag ska göra dig stolt, syrran…

… jag fortsatte stirra på henne när hon tog paketet ur mitt grep. Hennes fina flin gjorde mig nyfiken över vad som gömde bakom hennes mask. Paketet låg på hennes hand och sen kom hennes andra hand. Händerna mosade paketet. Jag blev helt förvånad och jag tänkte säga något men vågade inte. Det var alldeles för spännande! Syrran vred på det mosade paketet och med ett flin blåste hon på det. Hon flyttade handen med paketet närmare mig. Först var jag osäker vad jag skulle göra, men sen blåste jag också på den. Jag blundade och luften från mina lungor flög löste över det vrida mosiga paketet. Mina ögon öppnade och såg ett mirakel. Långsamt vred syrran paketet åt andra hållet och ut kom…

Lådan öppnade jag långsamt. Mystiken fick vem som helst att rysa. Spänningen, tystnaden och ljuset spred mystikens magi. Lyckades magikern trolla fram föremålet? Är det ens möjligt? Hur gjorde magikern det då? Det är bara en illusion som bara mästaren av tricken som visste svaret. Lådans innehåll fick människorna upp ur stolarna, och händerna instinktivt klappades av häpnad. Föremålet låg där inne! Jag såg ut över publiken. Första föreställningen och det var bara början av resten av mitt liv som magiker.