Lågan som aldrig släcks

Det finns en glöd i mig. Den glöder, den blöder aldrig. ”Slocknar den då?”… nej… eller? För den har ju alltid nästan slocknat. Där jag går, där jag når. Varför håller jag kvar i lågan? Varför, försvinner inte min själ?

Jag har uppnått mycket. Så, stanna inte. Låta lågan få glöda, låten brinna. För det är din tur att stå rampljuset. Ja, din tur. Låt ingen förstöra dig. Låt ingen gro, inom dig. Ditt finns bara en låga. Fastställ framtiden, låt den gå. Ta hand om dig nu. Uppnå dina mål, förtrösta dig, i honom.

Vi är dem med lågan i behag. Vi fortsätter när allt faller samman. Vi slocknar inte som alla andra. Tillsammans står vi emot världen. Lockas inte av världsliga saker. Följ med oss, följ med honom. Stadigt står vi på fast mark. Livet som vi har valt brinner för kärlek. Vi är en. Vi är tre. Vi är en kropp. Drick det blod, ät dess kropp.

Hon hade ingen. Hon led av slocknad livsgnista. Det tar på ens krafter i det liv hon lever i. Jag önska hon inte svor över det elände hon, hade. Inget kommer vara detsamma, utan dig. Jag trodde lågan skulle slockna, när du gav dig av, när du lämna denna gjorde. Din slocknade låga kan bli tänd igen! Tänd igen…

Tänd igen, från att ha varit död. Ge de döda liv. Ett annat liv. För denna låga jag har, är inte samma låga som slocknade. Som inte klarade stormens vrede. Stormens orättvisa. Mitt liv har återupplivats av dig. Återigen visar du mig vägen. Visar mig, visar mig, visar mig, visar mig, visar mig vägen. Visar mig, visar mig, visar mig vägen…

Genom tid och rum. Finns du där. Därför undrar jag, vad skall jag göra? Med den tid jag har kvar, med den lågan som brinner inom mig. Med allt som sker i mitt liv. Du når mig, varje dag, varje plats, varje tid, som jag befinner mig.

Ser du inte lågan, som en gång har försvunnit? Är det inte du som är naive? Som är blind? Förtrycker du inte sanningen? Vrider inte du på allt jag säger? Ser du inte? Vad han har gjort för dig? Ser du inte, mig… För han ser ju mig. Han ser ju dig. Han ser vad du gör. Han ser allt. Han ser ju mig. Han ser ju dig. Ser du inte? Se nu.

Rädslan gror. Jag befinner mig okänd mark. Ding, ding, ding, ding. Ringer, ringer, ringer. Vart ska jag gå? Dit, säger en röst. Dit, säger en annan röst. Dit, säger du. Dit, säger jag. Dit, säger han. Jag lämnar mitt hem. För nu ska jag följa dig. Följa dig lågans varma skönhet. Följa dig över berg och hav. Förlita mig att du leder mig hem, mitt nya hem. Hemifrån. Dit, dit, dit, dit, dit… gå ditåt.

Vad har hänt med världen? Jag går med en lykta, ensam låga. För vad ska jag göra? Berätta, vad ska jag göra? När världen, över lider. När världen, går under. När, min värld går under. För allt ser så mörkt ut. En värld utan lågor, en värld av hat. En värld av mord, en förstörd värld. Men, du har redan sagt det? Du kommer vara gå ensam, i denna slocknade värld.

Ljuset en litet. Ljuset, lågan, är oändlig. Jag befinner mig på en väg mot oändligt liv, oändligt liv. Följ mig, låt mig visa dig ett annat sätt. Ett sätt som kommer transformera dig. Förbättra ditt liv. Där evighet finns, finns också evig lycka. Evig längtan. Evigt liv. Förstår du inte? Du går mot elden, och inte mot ljuset. Du kommer brinna upp, hör du mig! Du… kommer… brinna… upp.

Genom mörker och lågan, finns du där. Genom eld och is, förtröstar du mig. Genom ilskan och hatet, lyser din låga. För jag tror, för jag tror. Genom himmel och jord, finner jag dig. Genom allt, kan jag lita på dig. Kan jag lita på dig. För jag tror, för jag tror, för jag tror, på dig. För jag vet, för jag vet, för jag vet, att du finns. För…

Efter allt är över. Vet jag att jag är inte förlorad. Att det finns ett hopp för mig i efterlivet. Men jag sörjer, varje dag de som är förlorade. De utan lågan, de utan din låga. Efter allt är över. Finner jag dig.

Jagar du en låga, det gör jag också. Jagar du efter någon? Eller jagar du efter något? Än är det inte över. Vi kan fortfarande jaga de världsliga sakerna, men fyller det din tomma själ? Jakten är inte över, min vän, den har bara börjat.

Min kära, låt mig älska dig. Låt mig visa min trygghet. Du finns kvar som en låga, som solens strålar. Du är min, jag är din. Jag är din Lancelot, din beskyddare. Vi kan leva tillsammans, i evigheten. Leva med de barn vi skulle ha haft. Vittna de krypen växa upp. Uppfostra dem som nära och kära. Kärlek i överflöd, så deras låga inte släcks. Vi är det par som alla andra par vill vara. Vi, helhjärtat älskar varandra. Den dag, sa du ja. Fyrverkeri glödde i skyn. Du skrattade så vackert. Din skönhet, lyste upp natten. Det var en tid av rent ut sagt under. Förundrat kysste jag dig. Jag kysste min sista kyss som man, för du var min enda kvinna. Min kära, kom tillbaka. Kom tillbaka! Kom till-ba-cka? Ahhhh! Ohhhhh! Ahhh! Ohhhhh! Tårar håller inte mig tillbaka! Kom tillbaka! Du var det enda jag brydde mig om. Du var… det enda… jag ville ha kvar i mitt liv. Det är över, eller hur? Det är inte så att du inte älskade mig, mer att bilen inte kunde älska. Den är kall, utan en låga som kunde styra den rätt. Istället för rätt ut i havet.

Minnen finns kvar av dig. De slocknar aldrig, en förstenad låga. För jag minns vad vi gjorde. Jag minns också min skam. En skam som aldrig kan bli släckt. Det finns ett minne av dig. Ett minne av mig. Det finns ett minne av dig. Ett minne av mig.

Sår läcker. Ärr förbli en del av dig. Brutna ben sätts ihop igen. Lågan släcks aldrig. Inte i mig. Den glöder, den brinner, än idag. Efter allt som har hänt går jag med rak rygg mot framtiden. Det fortsätter.

”Ge inte upp”. Jag ger ju aldrig upp. Res dig. Res dig. Res dig, ur lågans eld. Res dig, res dig ur lågans eld. Ja, ur lågans eld. Marschera ut mot världen. Strid för det du tror på, strid för en till dag. En dag till, en dag till, en dag till, framåt marsch. Titta inte tillbaka, fortsätt bara, fortsätt bara, fortsätt bara, med det du gör.

Han har ingen puls! Ta honom till läkaren. ”Ingen puls?”. Han kommer inte överleva. Det är kört för honom. Hans låga är släckt. ”Nej! Min låga är inte släckt”. Låt mig komma fram, jag ska rädda honom. Jaha, försök bara. Vi har testat allt. Terapi, vård, omsorg. Jag har sett män som honom, och jag har lyft dem ur graven. Jag är livet.

I skyn flyger jag hem. Jag ber dig, jag ber dig, att ta mig hem nu. Jag ber för, jag ber för, dem. Rädda oss. Rädda oss. Rädda oss. Jag ber för att kunna leda oss på rätt väg. Vi ropar efter dig. Vi ropar efter dig. Vi följer dig. Vi ropar efter dig. Vi följer dig. Vi ropar, vi följer. Den låga som finns på himmel och jord. Lågan som aldrig släcks.

novell av Simon Granström

Lågan som aldrig släcks

Det finns en glöd i mig. Den glöder, den blöder aldrig. ”Slocknar den då?”… nej… eller? För den har ju alltid nästan slocknat. Där jag går, där jag når. Varför håller jag kvar i lågan? Varför, försvinner inte min själ?

Jag har uppnått mycket. Så, stanna inte. Låta lågan få glöda, låten brinna. För det är din tur att stå rampljuset. Ja, din tur. Låt ingen förstöra dig. Låt ingen gro, inom dig. Ditt finns bara en låga. Fastställ framtiden, låt den gå. Ta hand om dig nu. Uppnå dina mål, förtrösta dig, i honom.

Vi är dem med lågan i behag. Vi fortsätter när allt faller samman. Vi slocknar inte som alla andra. Tillsammans står vi emot världen. Lockas inte av världsliga saker. Följ med oss, följ med honom. Stadigt står vi på fast mark. Livet som vi har valt brinner för kärlek. Vi är en. Vi är tre. Vi är en kropp. Drick det blod, ät dess kropp.

Hon hade ingen. Hon led av slocknad livsgnista. Det tar på ens krafter i det liv hon lever i. Jag önska hon inte svor över det elände hon, hade. Inget kommer vara detsamma, utan dig. Jag trodde lågan skulle slockna, när du gav dig av, när du lämna denna gjorde. Din slocknade låga kan bli tänd igen! Tänd igen…

Tänd igen, från att ha varit död. Ge de döda liv. Ett annat liv. För denna låga jag har, är inte samma låga som slocknade. Som inte klarade stormens vrede. Stormens orättvisa. Mitt liv har återupplivats av dig. Återigen visar du mig vägen. Visar mig, visar mig, visar mig, visar mig, visar mig vägen. Visar mig, visar mig, visar mig vägen…

Genom tid och rum. Finns du där. Därför undrar jag, vad skall jag göra? Med den tid jag har kvar, med den lågan som brinner inom mig. Med allt som sker i mitt liv. Du når mig, varje dag, varje plats, varje tid, som jag befinner mig.

Ser du inte lågan, som en gång har försvunnit? Är det inte du som är naive? Som är blind? Förtrycker du inte sanningen? Vrider inte du på allt jag säger? Ser du inte? Vad han har gjort för dig? Ser du inte, mig… För han ser ju mig. Han ser ju dig. Han ser vad du gör. Han ser allt. Han ser ju mig. Han ser ju dig. Ser du inte? Se nu.

Rädslan gror. Jag befinner mig okänd mark. Ding, ding, ding, ding. Ringer, ringer, ringer. Vart ska jag gå? Dit, säger en röst. Dit, säger en annan röst. Dit, säger du. Dit, säger jag. Dit, säger han. Jag lämnar mitt hem. För nu ska jag följa dig. Följa dig lågans varma skönhet. Följa dig över berg och hav. Förlita mig att du leder mig hem, mitt nya hem. Hemifrån. Dit, dit, dit, dit, dit… gå ditåt.

Vad har hänt med världen? Jag går med en lykta, ensam låga. För vad ska jag göra? Berätta, vad ska jag göra? När världen, över lider. När världen, går under. När, min värld går under. För allt ser så mörkt ut. En värld utan lågor, en värld av hat. En värld av mord, en förstörd värld. Men, du har redan sagt det? Du kommer vara gå ensam, i denna slocknade värld.

Ljuset en litet. Ljuset, lågan, är oändlig. Jag befinner mig på en väg mot oändligt liv, oändligt liv. Följ mig, låt mig visa dig ett annat sätt. Ett sätt som kommer transformera dig. Förbättra ditt liv. Där evighet finns, finns också evig lycka. Evig längtan. Evigt liv. Förstår du inte? Du går mot elden, och inte mot ljuset. Du kommer brinna upp, hör du mig! Du… kommer… brinna… upp.

Genom mörker och lågan, finns du där. Genom eld och is, förtröstar du mig. Genom ilskan och hatet, lyser din låga. För jag tror, för jag tror. Genom himmel och jord, finner jag dig. Genom allt, kan jag lita på dig. Kan jag lita på dig. För jag tror, för jag tror, för jag tror, på dig. För jag vet, för jag vet, för jag vet, att du finns. För…

Efter allt är över. Vet jag att jag är inte förlorad. Att det finns ett hopp för mig i efterlivet. Men jag sörjer, varje dag de som är förlorade. De utan lågan, de utan din låga. Efter allt är över. Finner jag dig.

Jagar du en låga, det gör jag också. Jagar du efter någon? Eller jagar du efter något? Än är det inte över. Vi kan fortfarande jaga de världsliga sakerna, men fyller det din tomma själ? Jakten är inte över, min vän, den har bara börjat.

Min kära, låt mig älska dig. Låt mig visa min trygghet. Du finns kvar som en låga, som solens strålar. Du är min, jag är din. Jag är din Lancelot, din beskyddare. Vi kan leva tillsammans, i evigheten. Leva med de barn vi skulle ha haft. Vittna de krypen växa upp. Uppfostra dem som nära och kära. Kärlek i överflöd, så deras låga inte släcks. Vi är det par som alla andra par vill vara. Vi, helhjärtat älskar varandra. Den dag, sa du ja. Fyrverkeri glödde i skyn. Du skrattade så vackert. Din skönhet, lyste upp natten. Det var en tid av rent ut sagt under. Förundrat kysste jag dig. Jag kysste min sista kyss som man, för du var min enda kvinna. Min kära, kom tillbaka. Kom tillbaka! Kom till-ba-cka? Ahhhh! Ohhhhh! Ahhh! Ohhhhh! Tårar håller inte mig tillbaka! Kom tillbaka! Du var det enda jag brydde mig om. Du var… det enda… jag ville ha kvar i mitt liv. Det är över, eller hur? Det är inte så att du inte älskade mig, mer att bilen inte kunde älska. Den är kall, utan en låga som kunde styra den rätt. Istället för rätt ut i havet.

Minnen finns kvar av dig. De slocknar aldrig, en förstenad låga. För jag minns vad vi gjorde. Jag minns också min skam. En skam som aldrig kan bli släckt. Det finns ett minne av dig. Ett minne av mig. Det finns ett minne av dig. Ett minne av mig.

Sår läcker. Ärr förbli en del av dig. Brutna ben sätts ihop igen. Lågan släcks aldrig. Inte i mig. Den glöder, den brinner, än idag. Efter allt som har hänt går jag med rak rygg mot framtiden. Det fortsätter.

”Ge inte upp”. Jag ger ju aldrig upp. Res dig. Res dig. Res dig, ur lågans eld. Res dig, res dig ur lågans eld. Ja, ur lågans eld. Marschera ut mot världen. Strid för det du tror på, strid för en till dag. En dag till, en dag till, en dag till, framåt marsch. Titta inte tillbaka, fortsätt bara, fortsätt bara, fortsätt bara, med det du gör.

Han har ingen puls! Ta honom till läkaren. ”Ingen puls?”. Han kommer inte överleva. Det är kört för honom. Hans låga är släckt. ”Nej! Min låga är inte släckt”. Låt mig komma fram, jag ska rädda honom. Jaha, försök bara. Vi har testat allt. Terapi, vård, omsorg. Jag har sett män som honom, och jag har lyft dem ur graven. Jag är livet.

I skyn flyger jag hem. Jag ber dig, jag ber dig, att ta mig hem nu. Jag ber för, jag ber för, dem. Rädda oss. Rädda oss. Rädda oss. Jag ber för att kunna leda oss på rätt väg. Vi ropar efter dig. Vi ropar efter dig. Vi följer dig. Vi ropar efter dig. Vi följer dig. Vi ropar, vi följer. Den låga som finns på himmel och jord. Lågan som aldrig släcks.