Slåss mot auktoriteten när inget håller ihop. Chefen, politiken, jämnar sig ut när allt faller samman. Se mig i ögonen och säg att jag är en ovunnen själ. Säg det! Nu har du din chans, men du snubblar över dina ord. Jag tyder dem klart och tydligt. De är lögner, de är påhitt. Nu har jag kontroll över sinnet, och minnet.

Det brukar inte vara jag som har kontroll. Dagarna går utför. Varje dag är ett misstag att förlita på. Ifrågasättande ord på full grad. ”Gör om det” säger mitt ovunna sinne. ”Hon har fel” kritiserar mitt överväldigande kroppsspråk. Ta det, svälj det, motsätt det inte.

Fylld av lögner, fortsatte hon. Orden var minst sagt oförståeliga, och omgivningen höll med. Auktoriteten är på hennes sida. Buga till dess ord. Uppfyll ej ”drömmar” och ”motsägelser”. Bit ihop och håll med. Tiden tämjer vårt sätt att argumentera. Jag kunde ha stått där i flera timmar, men avslutade med att hon skulle ha det sista ordet. Det gör henne nöjd med min ovunna stolthet. Sådan skam är oftast barmhärtig.

Skiljer man sig åt i en konflikt? Kanske inte. Lär man då ifrån dem utan makt? Kanske det. Bryt då inte samman! Bryt isen, som håller detta kvar på banan. Lyssna på dig själv, du har rätt. Lyssna på ditt bankade hjärta, som försöker brytas loss. Ovunna tankar ska inte förloras i tomrummet. Du är obryterlig och vunnen.

Jag går emot hennes skitsnack. Beskriver vettiga anledningar. Beskriver vettiga argument. Beskriver vettighet. Nej, jag är inte ovunnen. Allt står på spel mot auktoriteten när inget håller ihop. Dina ord kommer knappt ut och du snubblar på orden. De är klara och ovettiga. Lögnerna fångar din ovunnenhet, påhitt i ditt slag. Säg det! Säg det nu när jag har kontroll över sinnet och minnet!

Eller faller du samman? Vilken himla ovunnen själ du är. Se mig i ögonen och säg det!

”Jag hade fel” – Ovunnen