Önskningar
Tiden går alldeles för fort. För allt arbete bröt bara samman. Törs jag ens säga att jag ångrade den lyckan? Du ställs ju i centret av mina fantasier. Den ideala partnern. Men detta är bara nonsens. Nätterna är plågsamma. Jag kan inte sluta tänka på vad jag kunde ha haft. Det är bara du som får mig att le. Du ger mig hopp och uppmuntran. Allt jag kunde ha haft finns i dig. Om jag bara kunde fortsätta med detta. Fortsätta att njuta den tid som går förbi.
Jag sprang av glädje. Äntligen helg igen. Glatt skuttade jag in på bussen. Inga tidiga morgnar på ett tag. Självklart är detta en helt vanlig observation över mina fredagar. ”Åh vad glad jag är” eller ”Fest imorgon!”. Vilken lycka jag hade. Jag var så ung. Oskyldigt glad. Den tiden är förbi mig. Det var bara ännu en helg. Ännu en kort paus, för snart är det dags att arbeta igen. Ta i akt det du har. Nu lever jag utan dig. Varje helg finns inte du där. Du, mina önskningar.
När jag sover ut lyckas jag uppleva mina drömmar. Jag älskar dessa drömmar. De fyller mig med hopp och uppmuntran. Det finns hopp för kärlek, ett liv med glädje. Du uppmuntrar mig varje kväll, och jag är tacksam. Om det bara var sant. Du finns inte, och du uppfyller aldrig det jag ser. Därför ser jag aldrig dig i mina drömmar längre. Tyck inte synd om mig! På sistone har jag vant mig med alla dessa mardrömmar. Mardrömmarna talar iallafall sanningen! Att önskningar är inte verkligheten. Du, existerar inte.
Åh, vad jobbigt! Sluta, tyst väckarklocka. Det gör inget om jag kommer försent till skolskiten. Jag önskar helgen aldrig kunde ta slut. Men den tar slut. Den tar alltid slut. Så res dig skitstövel. Gå, dra till skolan. Du slösar min tid. Jag kunde inte fokusera på vad som var viktigt. Det kan jag aldrig glömma. Du höll kvar mig i sängen, drog ut på min värdefulla tid. Nu slösar jag inte min tid och går upp till jobbet varje dag. I tid börjar mitt arbete. Önskan om ett annat arbete var bara det, en önskan. Önskningar uppfylls inte. Du, svek mig.
Önskningar, min kära. Jag kan inte fortsätta njuta av den tid som går. Verkligheten slår alltihop i bitar. Du blir vassa bitar som går över. Jag kan inte gå längre. Dags att acceptera det, mina önskningar kom aldrig i uppfyllelse. Lycka. Glädje. Kärlek. Arbete… Vänner. Drömmar. Ett par ben… Att olyckan inte hände… Mitt gamla liv. Min egna familj. Mina önskningar… ja mina önskningar, jag har så många. För jag tog allt för givet. Att allt skulle ha hänt, men inget hände. Det blev bara fler och fler önskningar tills… jag gjorde slut med dig. Du, mina önskningar, existerar inte för du svek mig. För du svek mig… Du svek mig, önskningar.
Önskningar
Tiden går alldeles för fort. För allt arbete bröt bara samman. Törs jag ens säga att jag ångrade den lyckan? Du ställs ju i centret av mina fantasier. Den ideala partnern. Men detta är bara nonsens. Nätterna är plågsamma. Jag kan inte sluta tänka på vad jag kunde ha haft. Det är bara du som får mig att le. Du ger mig hopp och uppmuntran. Allt jag kunde ha haft finns i dig. Om jag bara kunde fortsätta med detta. Fortsätta att njuta den tid som går förbi.
Jag sprang av glädje. Äntligen helg igen. Glatt skuttade jag in på bussen. Inga tidiga morgnar på ett tag. Självklart är detta en helt vanlig observation över mina fredagar. ”Åh vad glad jag är” eller ”Fest imorgon!”. Vilken lycka jag hade. Jag var så ung. Oskyldigt glad. Den tiden är förbi mig. Det var bara ännu en helg. Ännu en kort paus, för snart är det dags att arbeta igen. Ta i akt det du har. Nu lever jag utan dig. Varje helg finns inte du där. Du, mina önskningar.
När jag sover ut lyckas jag uppleva mina drömmar. Jag älskar dessa drömmar. De fyller mig med hopp och uppmuntran. Det finns hopp för kärlek, ett liv med glädje. Du uppmuntrar mig varje kväll, och jag är tacksam. Om det bara var sant. Du finns inte, och du uppfyller aldrig det jag ser. Därför ser jag aldrig dig i mina drömmar längre. Tyck inte synd om mig! På sistone har jag vant mig med alla dessa mardrömmar. Mardrömmarna talar iallafall sanningen! Att önskningar är inte verkligheten. Du, existerar inte.
Åh, vad jobbigt! Sluta, tyst väckarklocka. Det gör inget om jag kommer försent till skolskiten. Jag önskar helgen aldrig kunde ta slut. Men den tar slut. Den tar alltid slut. Så res dig skitstövel. Gå, dra till skolan. Du slösar min tid. Jag kunde inte fokusera på vad som var viktigt. Det kan jag aldrig glömma. Du höll kvar mig i sängen, drog ut på min värdefulla tid. Nu slösar jag inte min tid och går upp till jobbet varje dag. I tid börjar mitt arbete. Önskan om ett annat arbete var bara det, en önskan. Önskningar uppfylls inte. Du, svek mig.
Önskningar, min kära. Jag kan inte fortsätta njuta av den tid som går. Verkligheten slår alltihop i bitar. Du blir vassa bitar som går över. Jag kan inte gå längre. Dags att acceptera det, mina önskningar kom aldrig i uppfyllelse. Lycka. Glädje. Kärlek. Arbete… Vänner. Drömmar. Ett par ben… Att olyckan inte hände… Mitt gamla liv. Min egna familj. Mina önskningar… ja mina önskningar, jag har så många. För jag tog allt för givet. Att allt skulle ha hänt, men inget hände. Det blev bara fler och fler önskningar tills… jag gjorde slut med dig. Du, mina önskningar, existerar inte för du svek mig. För du svek mig… Du svek mig, önskningar.