Visa att vi behöver dig.

Erika var en glad och vänlig tjej. Det är just det, det är vem hon var. En fredagskväll gick en av hennes vänner över gränsen. I sin egen säng, sitt eget hem, blev hon våldtagen. Den kvällen låg hon på golvet medan Ivar smög ut ur lägenheten. Ivar förstörde henne, inte bara fysiskt men också mentalt. Nu är Erika en sorgsen och bitter tjej. Sorgen fann hon över minnet som spelades på repeat. Bitterheten hade vuxit ut ur ett hat mot Ivar. Ett hat som aldrig tog slut, ett hat som bara skadade henne.

– Tjena Ivar, sa Pelle. Hur var helgen?

– Du vet det vanliga, svarade Ivar. Bangade en het brud.

Pelle skrattade och klappade Ivar på ryggen.

– Fy fan vilken player du är! Sa Pelle.

– You know it, sa Ivar och tog en klunk ur kaffet. Man måste ta för sig, my man.

De fortsatte sin konversation på cafét. Pelle försökte njuta av sin latte samtidigt som han höll masken. Hans glada leende maskerade hur han egentligen kände. Inombords var han död, det enda som saknades nu vara att ta kol på det yttre skalet. Livet hade vänts upp och ner. Inget jobb, ingen fru, ingen mening kvar. Det finns inte längre något att leva för.

– Aja, sa Pelle. Jag måste dra till sjukhuset. Vi hörs mannen.

Med rask takt promenerade Pelle till Jan. I flera år har han brottat med en obotlig sjukdom som bara blir värre och värre. Det hela har blivit så dåligt att han har bara några dagar kvar att leva. Han har valt att gå sin egen väg och betalat priset för det.

–  Pelle? Sa Jan med en svag röst. Vilken fin överraskning. Jag… har saknat dig.

– Jag har i alla fall inte saknat dig, sa Pelle kallt.

Jan kollade sorgset bort från sin son medan Pelle vände sin blick mot fönstret.

– Det finns i alla fall lite rättvisa här i världen, sa Pelle. Speciellt för en hycklare som dig. Ta en titt din jävla bok en sista gång, gubbjävel.

Boken, som Pelle höll i sin hand, lades vid sängkanten. Jan såg hur hans ende son lämnade honom, en son som han inte brydde sig om. Den enda personen han brydde sig om var han själv, vilket gjorde honom sorgsen. Han var ledsen över att det snart skulle ta slut för honom. Tiden räcker inte till.

Visa att vi behöver dig.

Det var då Jan öppnade upp boken. En bok som han egentligen inte har läst men ändå kallade han sig själv för kristen. För det var han en tid i sitt liv, inte så mycket längre. Han började läsa ordet. Han började förstå ordet. Han började låta ordet komma närmare. Den kvällen grät han okontrollerbart efter nåd, efter räddning, efter Honom. Nästa dag lämnade Jan sjukhuset.

– Varför gör ni detta? Frågade en yngre dam.

– För Jesus älskar dig, svarade pingstvännen. Han kan du lita på. Hans kärlek är nog för mig. Han sviker aldrig en. Mer komplicerat är det inte, för varje gång det blir tufft vänder jag mig till Honom. Allt jag behöver för att leva i denna trasiga värld är Jesus Kristus.

Pelle hörde ordet från pingstvännen. Ordet tog plats i hans liv. Turen var på hans sida den dagen för han var på väg att ta livet. Istället gick han hem med en sådan frid och glädje som bara växte och växte desto närmare Pelle kom Honom.

Efter att Pelle hade lämnat cafét så märkte Ivar att en sida från en bok låg på marken. Nyfiket plockade han upp pappret. I den stunden hände något med honom. Skulden och skammen kom över honom. Själen blev helt enkelt född på nytt, en omstart. ”Vad har jag gjort?” tänkte Ivar. ”Förlåt mig, förlåt mig för vad jag har gjort. Stackars flickor. Stackars människor. Det kommer aldrig ske igen, aldrig igen ska jag skada någon”. Han erkände sina brott när han överlämnade sig själv till polisen. Inne på kåken fick han tag av resterande sidor och det levande ordet bodde nu i honom. Hjärtat är det närmaste platsen man kan ge Honom.

Rykten spreds över Ivars dåd och nådde tillslut Erika. Först var hon förvirrad och förnekade att det gick att förlåta dåren. Det var då sanningen närmade henne. Sanningen om att Han kan läka såret. Det är endast Han som kan befria henne från hatet och bitterhetens välde. Hon behöver nu bara välja att tro på det. Låta Honom komma närmare henne.

Gud visade mig att alla behöver honom.