Det går inte. Alla försök har givit inget mer än sorg. Ändå står jag här ute, redo att tala igen.

Skolan är fullpackad med elever från två program. Rivaliteten har på långsikt varit mer av ett skämt. Vad annars? Liksom, själv har jag inte tagit någons parti i konflikterna. Dock har jag talat ut mina åsikter. Åsikter som båda programmen inte vill lyssna på.

Idag är iallafall en speciell dag. Aulan var fullpackad med unga och gamla människor. Den rivaliteten mellan lärare och elev är ingen stor grej. Läraren har ju ändå makten, varför ens ifrågasätta deras åsikter? Eleverna har varit tysta gentemot lärarnas auktoritet, men inte jag. Har det kommit någon vart?

Tyst satt eleverna och ”lyssnade” på framträdandet. Snart är det dags.