I min vardag stjäl jag saker. Allt för mitt egna vinning. Jag hittar ett sudd i klassrummet. Smidigt tog jag upp den och lade den i min ficka. Jamen, ingen kommer bry sig att jag ”hittade” ett sudd. Om ingen ser att jag har gjort det så kommer ingen sakna det. De kommer helt enkelt anse att dem har bara tappat bort den. Inget olagligt, eftersom ingen upprätthåller den gentemot mig. Jag blir aldrig tagen och kommer aldrig bli tagen. Jag gick ut från klassrummet när jag hörde en klasskamrat ropa mitt namn.

– Hej! Ropade pojken. Hanna!

Jag vände mig om.

– Ja? sa jag oskyldigt.

– Jag tror att du tog mitt sudd, sa pojken.

– Är du säker? sa jag oskyldigt.

Pojken stirrade förvirrat på mig. Perfekt, då är väl bara att gå därifrån. Choken kommer hålla honom helt fryst på plats. Jag vände mig om och gick. Då kom han hastigt mot mig. Han höll fast min arm.

– Kom igen Hanna, sa han. Jag såg dig. Ge hit suddet.

– Jag vet inte vad du pratar om! Röt jag.

Läraren stannade. Hon stirrade stumt på oss. Ilsket gick hon mot oss. Mm, nu måste jag agera oskyldig.

– Marita! Ropade jag. Hjälp mig! Dennis lämnar inte mig ifred.

– Dennis! Röt läraren.

Den oskyldiga flickan slår alltid den rättfärdiga pojken. Förnekelse är så ljuvligt. Jag kan bara stå och se på. Men något oväntat hände. Istället att Dennis skulle bara stå där och få sin utskällning, så satte han sin hand i min ficka. Läraren gick med snabb takt mot oss, då jag skrek ”oskyldigt” efter hjälp. Tillslut tog läraren tag i Dennis och drog honom av mig. Med knuten näve höll han upp den.

– Hur tänker du Dennis?! Röt läraren. Vad fick dig att tro att detta är okej?

– Här har du anledningen, sa Dennis och visade suddet. Hon stal mitt sudd.

– Ändå, sa jag. Vad får dig att tro att det är okej att tafsa på mig? Det är bara ett sudd.

Dennis stirrade ilsket på mig medan läraren skällde ut honom. Jag bara flinade ondskefullt mot hans blick. Nu ligger du risigt till, grabben. Kunde du bara låta mig stjäla ditt lilla sudd. Det är bara en världslig sak. Köp bara ett nytt sudd. Våra blickar stirrade in i varandra. En glad och en arg blick, fiender nu. Oh, jag tyckte faktiskt han var lite söt. Nämen, jag har mina vänner och min pojkvän. Dennis skakade på huvudet.

– Din lilla råtta, viskade han och gick.