Skitstövlar! Vilka hemska kollegor jag har! Jag skakade av gruset från de gamla skorna vid ytterdörren. Bossen gav ett leende och jag smålog tillbaka. Fruktansvärt svårt, men inte omöjligt.

Vilken underbar dag! Skolan har börjat och det är min första dag på förskolan. Det började med introduktioner och jag blev bekantad med olika barn. Barnen blev genom åren mina ”klasskamrater” och ”vänner”. Många av de vänner som jag skaffade var nu barndomsvänner. Allt ändrades under gymnasiet och tiden kändes som att vuxenlivet var snart här. Jag ville inte växa upp och det ville inte mina ”klasskamrater” heller. Därför blev linjen inte så värst prio ett, som för många andra. Betyg och annat skit överfördes till praktiskt bevis på marknaden. Jag ordnat ett jobb på marknaden och det var något nytt. Inget mer pluggande, bara arbete. ”Kollegorna” välkomnade mig in i arbetet.

Alla älskade mig och jag hatade dem alla. Från början av skolan och till slutet av gymnasiet har det bara blivit skit. Min familj tycker att jag är värsta skitstöveln och mina ”klasskamrater”, ”vänner” och ”kollegor” hyllar mig som en otrolig vän. Jag var nog deras bästa vän, och de var nog mina värsta fiender. Det finns få fördelar att gå denna väg, men så många nackdelar och jag inser det nu. Japp, hur kunde jag vara så blind? Nu när jag har förstått hur stort misstag det var att ta denna väg så är det redan för sent. För sent att gå tillbaka eller hitta en annan väg. Mina handlingar skrämmer skiten ur mig! Det var fel att överlämna mig till dem.

Le nu.