Droppe, efter droppe, å en blick. Ska jag gå fram och låta mig bli utdragen. Rösten i mitt huvudet fortsätter bara ställa frågan. Inbillar jag bara över vad skulle ha gjort om jag nu inte hade förändrats. Förr var nog mitt svar ett ja, men idag är det annorlunda. Dock hörs rösten fortfarande, fastlimmad i mitt undermedvetna och sinne. Fruktan att svara nej ryter inom mig. Kommer du? Kommer du med? Dropparna rann å bestämdhetens blick smög fram.

Tiden for när man har kul. Festen var redan igång och jag höll mig vid sidan. Gänget vid hörnet av festen kallas för ”RJ”. De flesta är studenter från utlandet. Jag och Danne märkte deras närvaro under hela kvällen. Blickarna från studenterna var en mix av vänlighet och kuslighet. Deras blickar följde oss runt pingisen till öl baren. Men de höll sig ändå vid hörnet även om de syntes över hela festen. Danne sket tillslut i dom och gav en fundersam blick över mig.

– Det är bara trubbel runt de där jänkarna, sa Danne medan vi stirrade ut över RJ gänget.

Jag stirrade ut å mötte blicken med en tjej i gänget. Hon smålog medan jag fundersamt vände mig mot Danne å sen mot henne igen. En rödhårig, men hon skrattade vilt i konversationen. Där förlorade hon mitt intresse och jag hängde med Danne till biljardbordet. Sven slaktade personerna runt biljardbordet. Vi låg nog risigt till om vi skulle möta Sven i biljard. Det kanske jämnar ut om Nils kommer.

Under biljarden kände jag att någon iakttog mig. Mitt klot krockade i nian och det blev boll i hand. En suck från mig och Sven tog nöjt upp bollen. Jag kollade ut över andra sidan biljardbordet. Folk satt där borta och spelade TV spel. Bilar krockade in i bollen som nu faktiskt gick i mål. Oranga laget blir krossade som jag höll på att bli. Sven, kör ut mig redan…. eller sätt åttan i fel hål. Danne skrattade. Jag såg också åttan åka i fel hål. Vilket liv det blev av Sven. Då såg jag tjejen igen, den rödhåriga. Med två flaskor öl i sina händer. Hon märkte min blick och vinkade. Jag stod helt förvirrad.

– Vem är tjejen? frågade Sven. Känner du henne?

Nej, det gjorde jag definitivt inte. En full tjej känner man många av, men inte denna tjej. Danne rullade ögonen och gav ett stön. Sedan skakade han på huvudet. Jag höll min blick över Svens händer som förberedde ännu en match. Denna gång möter jag för första gången, ikväll, Danne (första gången Sven förlorat). Danne tog tag i Svens biljardpinne. Han signalerad att han tar första skottet. RJ gänget i närheten stirrade på mig fortfarande, bakom mig. Sven påstod att de bara är nyfikna jävlar.

– Riktiga Jänkare minsann! utbrast Danne. Nyfikna och dåraktiga. Hoppas de åker hem snart.

Oron över att RJ fortsatte förfölja oss blev bara starkare och starkare för varje ögonblick. De var överallt, väldigt skumt. Det kändes som om det fanns två gäng, en som höll vid hörnet i andra rummet och en i detta rummet som vi är. Slutligen var kvällen över. Danne och jag stod vid utgången. Vi höll koll på vår skjuts som skulle komma. Irriterande att man ännu inte har en bil medan man har ett körkort. Jänkarna körde förbi och försvann i mörkret.

Danne gick iväg och rökte i närheten. Sedan jag slutade röka har han verkligen varit schysst nog att hålla sin distans. Det finns något sug när en rökare röker bredvid mig, speciellt om det är en vän. Ut ur mörkret kom några figurer fram. Småskratt hördes från dem. Deras röster trängdes fram i mitt huvud. RJ erbjöd skjuts, till deras ställe.

Enkelt svar, eller hur? Du skulle sagt ”dra åt helvete med er”. Det skulle jag inte säga. Jo det skulle du säga. Nej! Det finns en del av mig som fortfarande håller kvar det gamla jaget. Förr skulle jag komma med inte nu. Bra, jag visste att du skulle säga nej. Du är feg. Du har inte varit full och njutit av livet på länge. Din nyfikenhet är borta och du vet det. Frågan kommer ställas: Kommer du?

Mitt inre röster fortsatte strida tills frågan bara fanns kvar. Mina tankar var tom, men jag kunde inte sluta höra rösten. ”Kommer du?” Nu såg jag deras blickar å de såg min blick. Jag kan inte ge in. Jag vill ge in. Dropparna fortsatte rinna ner och jag började få panik. Danne syntes inte till och de började närma sin fråga. Jag är en förändrad man. Jag är fortfarande kvar. Ja, det gamla jaget. Det jag som är du. Käften! Inre strider kanske inte syns men de finns där. Frågan håller starkt kvar inom mig. Deras ord når sitt slut…

– Kommer du?