Det finns inget kvar att hålla fast i. Jag har redan förlorat min själ. I detta jävla liv finns bara pengar kvar vid min sida. ”Hur går det Tony?” frågar sedlarna på konton. ”Spenderar du mig på en till dos? En till, en till, en till”. Käften! Kan jag inte släppa taget av dig? Kan inte du låta mig vara?! Mitt liv är över. Ingen vill anlita mig. Efter kändisskapet bleknade, efter kändisskapet klassificerades som ”dött”. Hade jag, inga vänner kvar. De svek mig. Lämnade mig. Min fader är död, modern vill inte prata med mig längre. Troligen lever hon kvar i det där huset och supar.

– Tony! Ropade en reporter. Kan vi få ett ord från dig? Dina fans undrar vart superstjärnan har försvunnit. Vi ser inte dig längre.

”Ja,” tänkte jag medans limousinen åkte förbi paparazzin. ”Det är för jag finns inte längre kvar”. Jag har så mycket pengar. Jag slösar bort allt. Fint att syskonen bara bönar och ber efter mina pengar. Aldrig ska jag slösa mina pengar på någon annan än mig själv. Det skulle vara ett enormt misstag. Ett misstag som fortfarande hemsöker mig. Alla dem där festerna jag bjöd på. Alla dem där… Ja, hur länge kommer jag hålla fast vid drogen?

– Senaste nytt, sa tv:n. Den unge miljardären Tony ligger på sjukhuset. Kändisen, som har ryktas ha haft en överenskommelsen med djävulens droger, har verkligen fallit isär.

Ska det vara så jävla svårt att ta kål på en själv? Det är bättre att jag bara går och dör. Jag är inte älskad här i denna värld. Alla dessa roller som gav mig dessa pengar. Vad gick fel? Vad fick mig att förlora kändisskap? Jo, jag förlorade min förmåga att tala. Förmågan att uppfylla min roll. Inga stora företag vill anlita en sådan person som mig. Min karriär är över. Min sociala sektor är i ruiner. Min anledning att leva är borta. När man är i denna mörka plats, måste man hålla fast i något. Tur att jag nu håller fast i dig.