När jag la mig ner låg ilskan kallt. Den störde inte mig. Inte idag. Enda sen jag var liten fanns den glödheta känslan. Det var bara att jag inte hade kontroll över den då. Nu, styr jag den. Fruktan finns att jag… att ilskan slipper ut. Flertal tillfällen har den slippit ut, sen jag tog kontroll. Få, kanske. Men de fäster sig i människorna runt om mig, åtminstone minnet av ilskan. Ikväll hade jag kontroll, som vanligt. Jag glöder fortfarande av ilska, men ingen ser den.

När jag la mig ner låg ilskan stekhett. Jag skrek, utan ord. Inget ljud kom ut medan min mun var vidöppen. I mig glödde jag. Något i mig tände på ilskan. Tankar. Röster. Minnen. Det är som att jag har fattat eld. Nej, det är som att jag glöder. Av ilska! I mig, lyser det. Inte som en låga. Utan som en grill. Locket är på, men kolen glöder fortfarande. Sådan här ilska har jag inte haft sen… jag inte hade kontroll. Istället för att jag fysiskt handlade, så är det psykiskt. Ser de dö. Ser de d…ö. Ser, mig, döda.

– Hur mår du egentligen?

– Jag mår bra, måste bara skärpa mig.

Jag plockade upp mina grejer och lämnade salen. Ännu en dag, med denna nya glöda. En starkare glöda. Det är svårt att få bort blicken över det som glöder inom mig. Jag fastnar i värmen, i ljuset, i det glödheta ilskan. Ilska, något jag inte kan få bort. En av få förbannelser som jag måste leva med. Den, och oändlig smärta. Smärta varje dag, varje sekund. I sådana här situationer finner jag mer smärta. Det är bara att denna smärta är långvarig. Glöda, måste ta slut. Någon gång.

Glöda, tar dock aldrig slut. Inte min glöda. Däremot ändras det beroende om du rör på kolet eller inte. När folk rör i kolet glöder det mer i min kropp. När saker händer, och kolet rör sig, så glöder jag mer. Men kolet svalnar alltid efter ett tag. Jag har kontroll, alltid kontroll. Kontroll svalnar det som glöder inom mig. Kontroll, önskar jag var lösningen. Det är en lögn, att tro jag har alltid kontroll. För jag har tappat kontroll av det som bara glöder. Det är då jag fattar eld. Det är då saker händer. Det är dessa tillfällen som förföljer mig i mitt liv.

Jag har valt att glöda och inte sätta eld på grillen.

Tack vare Gud lever jag ett annat liv, ett förvandlat liv. Jag är inte den brinnande grillen. Jag är den glödheta grillen. En dag kommer den att slockna.

Då möts vi, jag har uthålligheten. Endast du gör det möjligt, endast du.

När jag la mig ner, låg jag tryggt.