Huvudsakligen står jag i evighet kvar på denna klippa, stirrar ut över land och hav. Solen sken mitt i natten och dagen utgav morgondagen. Jag tog upp tre strån av gräs. Släppte dem löst i vinden som ej blåste. Detta är min bördan minsann, tills jag dog.

Tidigt på morgon mjölkade jag korna innan jag begav mig mot klippan. Skuggan följde med lågt på marken. Solen steg, men upplyste inte mig. Det är tufft att vara en bonde minsann. Livet står på tvär när mjölken inte säljs. Klippan är min utgång och ingång till frid. Här såg man ut över land och hav. Vilken syn, synd att bövelen kommer snart.

Eftermiddag dag var rikets dag. Jag, konungen över land och hav, gick till klippan. Stigen slingrade upp för det höga berget. Mina tjänare stannade kvar som tillsagt. De är verkligen sådana lojala tjänare. Konungen behövde aldrig behöva göra smutsjobb, tills idag. Vinden blåste i min kappa och håret följde med. Jag stod på klippans topp över land och hav. Såg ut över det vackra land som jag hade makt över. Jag suckade och kände en tung bördan. Det är synd att riket måste kämpa i ett meningslöst krig.

Natten var ljus. Solen sken starkt i skyn. Min framtid är nu kvar här för all tid. Jag tog upp tre strån till och släppte en efter en. Vän. Son. Fader. För all tid står på denna klippa. Jag står här, i all framtid och dåtid. Evig över tiden. Tre strån av gräs flöt över land och hav. En synd står fast. Ens försvar över sitt dåd ställs till svars. En bördan minsann, tills en dog. För all tid klippans historia upprepas genom tidens oändlighet.