Filter
I natt tog jag foton av månen. Jag är en fotograf, det är mitt jobb att ta bilder av saker. Fastställa det som kan ses med ögonen. Återskapa något. Ja, återskapa något. I natt är det månen. Fullmåne, en reflektion av solen. För mig är det inget speciellt med natten. Det är kanske därför bilden aldrig bra. Tredje natten här ute. Tog några bilder ikväll, är inte nöjd med dem. Jag har tagit så många bilder, tillslut blir allt en röra. Vad är det för speciellt med en bild? Första bilden jag tog var ett under. Den andra bilden, detsamma. Men, nu, har jag så många bilder. Vad är det för speciellt med bilder?
Klick, ännu en bild. Jag tog bort mitt öga från kameran. ”Skit också!” tänkte jag. ”Den här bilden är inte tillräcklig”. Månens sken på bilden är inte vackert. Kanske om jag tar fler bilder så blir jag nöjd. Detta är ju mitt jobb, mitt kall, min dröm. Ge världen den abstrakta bilden av saker och ting. Det abstrakta med månen. Tillslut stirrade jag upp mot skyn med mina egna ögon. Det var en vanlig natt. Stjärnorna tindrade där uppe. Jag stod där, och såg månen. Månens sken var så vackert.
Där stod jag, ensam på balkongen, och stirrade upp mot skyn. Det var magiskt. Helt magiskt. Jag har aldrig sett något liknande. Mitt hjärta dunkade snabbt. Nu förstår jag. Jag förstår varför… wow… tårar rann ner över min kind. Jag la min blick över kameran. Mina händer tog loss kameran från stativet och kastade. Den flög ner från balkongen, och kraschlandade på gräset. Med djupa andetag tog jag min blick över skyn igen. Över månen.
Helt galet att jag la ett filter mellan mina ögon och skönhet. Från och med idag ska jag njuta av verkligheten. Av skönheten. Jag ska leva mitt liv utan filtret, som stoppade mig från att se dig. Se din skönhet. Se bäckens rena vatten. Se människorna runt om mig. Se månens ljuva ljus. Mitt liv kommer aldrig vara som förr. Jag har förvandlats, jag har lagt ner filtret. Min karriär som fotograf är över. Det gav inte riktig glädje. Det förstörde mig, men jag är räddad. Det är dags att se mitt liv, men också leva det… utan ditt filter.
Filter
I natt tog jag foton av månen. Jag är en fotograf, det är mitt jobb att ta bilder av saker. Fastställa det som kan ses med ögonen. Återskapa något. Ja, återskapa något. I natt är det månen. Fullmåne, en reflektion av solen. För mig är det inget speciellt med natten. Det är kanske därför bilden aldrig bra. Tredje natten här ute. Tog några bilder ikväll, är inte nöjd med dem. Jag har tagit så många bilder, tillslut blir allt en röra. Vad är det för speciellt med en bild? Första bilden jag tog var ett under. Den andra bilden, detsamma. Men, nu, har jag så många bilder. Vad är det för speciellt med bilder?
Klick, ännu en bild. Jag tog bort mitt öga från kameran. ”Skit också!” tänkte jag. ”Den här bilden är inte tillräcklig”. Månens sken på bilden är inte vackert. Kanske om jag tar fler bilder så blir jag nöjd. Detta är ju mitt jobb, mitt kall, min dröm. Ge världen den abstrakta bilden av saker och ting. Det abstrakta med månen. Tillslut stirrade jag upp mot skyn med mina egna ögon. Det var en vanlig natt. Stjärnorna tindrade där uppe. Jag stod där, och såg månen. Månens sken var så vackert.
Där stod jag, ensam på balkongen, och stirrade upp mot skyn. Det var magiskt. Helt magiskt. Jag har aldrig sett något liknande. Mitt hjärta dunkade snabbt. Nu förstår jag. Jag förstår varför… wow… tårar rann ner över min kind. Jag la min blick över kameran. Mina händer tog loss kameran från stativet och kastade. Den flög ner från balkongen, och kraschlandade på gräset. Med djupa andetag tog jag min blick över skyn igen. Över månen.
Helt galet att jag la ett filter mellan mina ögon och skönhet. Från och med idag ska jag njuta av verkligheten. Av skönheten. Jag ska leva mitt liv utan filtret, som stoppade mig från att se dig. Se din skönhet. Se bäckens rena vatten. Se människorna runt om mig. Se månens ljuva ljus. Mitt liv kommer aldrig vara som förr. Jag har förvandlats, jag har lagt ner filtret. Min karriär som fotograf är över. Det gav inte riktig glädje. Det förstörde mig, men jag är räddad. Det är dags att se mitt liv, men också leva det… utan ditt filter.