”Dina drömmar har gått för långt. Det du talar om kommer inte ske. Stackars pojke. Hur dåraktig var du egentligen?” Rocken gick sakta förbi mig. Jag stirrade ner i marken. Med min axel lutade jag mig mot trädet. ”Allt har gått för långt”. Jag suckade tungt. Det har man aldrig hört förut. Jag vet vem du egentligen är, Rocken. Den där Rocken kan inte gömma din sanna identitet.

Fattig, utan en slant. I Saharas öken, i en hydda. Vatten och mat i otroliga mängder. Rocken la ett fat ris framför mig. Jag sparkade iväg den och lade mig snett bort från monstret. Skuggan från monstret kylde ner mig, medan en skräckfull blick syntes bakom den trasiga masken. Som ett klot glödde ögat. Med ett svep av lädret vände sig Rocken. Sand spred sig i luften mot mig.

Rocken flöt över sanden. Man kunde inte se fötterna från kamelen. Jag spottade i sanden. Fadern styrde kamelen genom denna öken. Min syn över Rocken gav mig ilska. Som Nilen rann ilskan över. Plötsligt exploderade jag. ”Hej!” Röt jag. ”När är vi framme, vart för du oss?” Fadern röt mot mig. ”Har du inte lett oss tillräckligt långt från vårt hem?” Resten av flocken av människor stirrade mot mig. Mumlande, hörde jag deras förskräckta röster.

Då, stannade Rocken i sina spår. Vår kamel gick en bit tills den stannade bredvid monstret. Jag hade inget innan detta och en dag bestämde byn att följa detta monster. Hela resan har vi bara druckit vatten, ätit bröd och gått. Dag och natt vandrade vi. Rocken stod bara och stirrade ut mot solen. Resten av vandrarna fortsatte rida på sina kameler. ”Släpp av pojken” sa Rocken. Fadern knuffade av mig. Jag föll hårt i sanden. Kamelen red vidare.

Med ett kraftigt grepp drog Rocken mig över sanden. Jag ropade så högt jag kunde. ”Släpp mig! Ah, släpp mig!” Till slut släppte monstret mig framför ett träd. Argt ställde jag mig upp. Rocken stirrade på mig med sorg. Det enda öga som inte var täckt av masken gav en liten tår. Sedan skakade Rocken på huvudet. ”Dina drömmar har gått för långt. Det du talar om kommer inte ske. Stakars pojke. Hur dåraktig var du egentligen?” sa jag.

Om och om igen måste jag påminna mig vem Rocken är. Alltid måste jag påminna de galna drömmar som pojken har. Oundvikligt håller blodbandet ihop oss. Vart för han oss? Till civilisation? Det behöver vi inte. Leva med inget är tillräckligt. Den belöning, den dröm, som detta monster anser finnas där existerar inte. Skolor, pengar… styrs bara av korruptionen av mäktiga män. Vi vill inte vara involverade med sådant tragedi.

Rocken stod vid horisonten. Ilsket höll han sin trasiga mask. Hårt pressade monstret sina händer i de vassa hörnen. Jag bara skakade på huvudet medan fadern tog in mig i hytten. Ikväll skulle jag bli piskade för mitt olydighet och rebelliska beteende. Pojkens händer släppte masken. Den föll ner i sanden. Blicken rakt ut mot solnedgången. Händerna droppade blod. Varje droppe landade i sanden. Solen sken över varje fall. Glänsande, kände jag ingen sympati.

Morgondagen började med bröd och vatten. Jag satt ute i solen, på ett tygbit. Plötsligt landade en skål med kött framför mig. Nej, en blodig skål. Blod droppade från ovan. Rocken framför mig, lutande över skålen. Han stirrade rakt ner mot skålen. Jag kollade förskräckt upp mot monstret. Monstret lyfte sakta huvudet upp mot min blick. Masken var helt täckt av blod. Den trasiga masken stirrade in mina ögon. Av rädsla tog jag långsamt upp en köttbit ur skålen. Långsamt lutade Rocken tillbaka för att räta upp sig. Baklänges flöt han över sanden, blicken fast i mig. Jag blinkade, och Rocken var borta.

Drömmen fortsätter med den besatta monstret. Rocken gick bredvid kamelen långt där framme. De priser som väntar efter denna resa är bara materiella saker. Bryr Rocken verkligen om dessa priser? Jo, det måste han göra. Varför skulle monstret tvinga oss att resa till denna ”säkra fristaden”? Lämna ens egen mark för denna stad. Det är bara tomma löften som Rocken anger. ”Vi måste ge oss av” är sista som han sa innan fadern blint lyssnade på honom. Mitt i mina tankar stannade kamelen. Röster höjdes av glädje. Jag hoppade hastigt av kamelen och sprang mot folkmassan där framme.

Med all kraft knuffade jag igenom folkmassan. När jag kom fram stod Rocken och stirrade ut över staden. Jag stod bredvid och bet i läppen. ”Framme, vi är” sa Rocken glädjefyllt. Jag sa inget. ”Detta är bara början, jag ska förändra världen” mumlade Rocken. ”Vad bra!” utbrast jag. Rocken vände snabbt sin blick mot mig. ”Då behöver vi aldrig se dig något mer, lycka till med dina drömmar om att rädda människor. Eller mer av kidnappar du familjer från deras mark. För detta är verkligen så himla bra! Tack så jä-” En hård knuff fick mig att tappa balansen. Jag kollade upp och såg en folkmassa som stirrade ner på mig.

Folkmassan svor mot mig och röt av ilska. Rocken bara såg ner på mig medan jag låg ner, utskämd. Från ingenstans kom en spark rakt i mitt revben. Drömmar kommer aldrig att uppfyllas. Jag vet det för du har redan tagit allt från mig. En by som älskade mig på grund av mina drömmar. Att vara bäst på att sjunga och dansa. Alla flickor flockar runt mig. Men, det tog slut när din dröm gick igång. Ingen ansåg mig vara speciell, du stal strålkastarljuset. För du ville göra något mer viktigt för denna by.