Misslyckad. Jag är sviken och besviken över dig, hoppas vi aldrig träffas igen!

Jag och Maja har ett problem i köket. Vi håller på att bli kockar i denna linje. Pressen är på och köket är i kaos. Maja argumenterar med läraren medan jag tar det lugnt vid de brända köttbullarna.

-Men det måste ändras nu! säger Maja. Roger kan inte väl skylla på att det var mitt fel?

-Nu räcker det! säger läraren. Antingen löser ni detta eller så får ni underkänt!

-Men… säger Maja.

-Uppfattat! säger läraren.

Maja är helt röd om ansiktet. Jag fattar inte hennes problem, vad är det med henne?

-Uppfattat, svarade Maja till slut.

Läraren gick ut ur rummet medan Maja kallt sparkade sina skor iväg mot mig. Snacka om att hon har ”issues”, mannen.

-Kan du sluta upp med det där? ropar Maja. Varför tar du det så oseriöst?

-Nej men nu överreagerar du väl lite? svarar jag med full mun av brända köttbullar och sås, som definitivt inte var kall.

-Vi behöver samarbeta nu, Roger! säger Maja och tog sen skålen ur min hand.

-Jag samarbetar! säger jag. Det var inte min idé att välja köttbullar och potatis.

-Och det var inte din idé att sätta eld på hela köket heller? säger Maja.

-Jag sa ju förlåt, svarar jag till mitt försvar.

-Men ”förlåt” är inte tillräckligt! Vi måste hjälpa varandra! säger Maja.

Då blev jag lite irriterad och fruktansvärt trött. Jag borde nog gå och lägga mig på bänken i städrummet, det brukar alltid lösa det.

-Din hjälp? frågar jag.

-Aa, min hjälp, svarar Maja.

-Jag behöver inte din hjälp! säger jag. Du vet, jag gör typ allt arbete här!

-Nej! skrek Maja. Du gör ju inte ett skit! Du bara slöar! Lämnar ugnen helt obevakad så branden hände och varje gång vi arbetar så får jag arbete väldigt hårt! Du sover utanför och skiter i att skriva din del!

Nu var det nog!

-Fine, hejdå! säger jag. Nu drar jag!

Efteråt fick vi underkänt. Vi kunde inte lösa detta och jag fick då väl ta en annan linje, ”no big deal”.