David gick över bron. Bilar far förbi honom medan han närmade den sjuke. Den sjuke var redo att hoppa, men rädslan höll fast hen. Det är inte bara att hoppa och det visst David. Han förstod att det inte var någon brådska. Till slut kom han fram till den sjuke. Den sjuke vände sig mot David som stod bredvid. Plötsligt satte David sig på kanten. Förvirrat stirrade den sjuke på honom. På en frisk människa. Med ena handen uppmanade David den sjuke att sätta sig ner. Motvilligt satte den sjuke sig ner.

– Det finns ett tillfriskande för dig, sa David bestämt. Ta emot den, så kommer du leva på nytt.

– Det finns inget mer för mig, sa den sjuke. Inte i den här världen. Jag klarar inte av detta något mer.

– Ingen klarar det på egen hand, sa David förståeligt. Jag behöver botemedlet varje dag. Tillfrisknade börja med ett val. Det är ditt enda hopp som du behöver. Lita på mig. Kan du göra det?

Den sjuke funderade över Davids ord.

– Låt inte dina sjuka tankar ta rot, sa David. Se till hjärtat. Se till sanningen.

– Okej, sa den sjuke med en tung suck och blundade ögonen.

I det ögonblicken frisknade den sjuke till. David satte sin hand på den sjukes axel. Glatt reste han upp den sjuke. En till frisk människa. Botad från den sjukdom som regerar över denna värld. Det har varit så sen de två friska människorna valde att sluta ta botemedlet. Världen föll i mörke innan botemedlet tog form. Sedan dess har människor över hela världen blivit friska men sjukdomen sprider snabbare. Detta är världen av de sjuka tills botemedlet kommer tillbaka för att förgöra sjukdomen och de kvarvarande sjuka.

En skåpbil stannade på bron. Ut kom några sjuka människor med kameror och mickar. David vände sig om såg dem promenerade till honom och den botade. De stannade upp framför dem och var redo strida. Besviket skakade David på huvudet.

– Se vad du har gjort? Sa en av de sjuka. Hen bad inte om att bli botad.

– Ge er av, sa David bestämt. Ta er sjukdom någon annanstans.

De sjuka skrattade och började håna David. Att kämpa emot var Davids styrka. Deras ord kunde inte smitta sjukdomen på David. Medan Davids få ord började verka på dem. Efter ett tag började de märka hur sjukdomen minskades. Därför valde de att lyssna på David och gå mot skåpbilen.

Den botade vände sig mot David.

– Jag känner mig inte helt frisk, sa hen.

– Inte jag heller, sa David. Det är därför påfyllning av botemedlet är så viktigt. Tillfrisknandet fortsätter. Vi kommer aldrig bli fullständigt frisk förrän den dagen vi träffar Apotekaren. Kämpa emot sjukdomen, och låt tillfrisknanden hela dig. Hela själen, hela kroppen. Kom nu.

Tillsammans gick de bort från bron. Den botade förvandlades den dagen. Jag förvandlades den dagen. Tidigare hade jag hört om botemedlet men den dagen på bron lärde jag vad det innebar samt hur botemedlet kom över mig och räddade mig. Ja minsann, jag är botad! Tacksamheten började för mig och botandet fortsatte.