Jag sitter här och vad mer? Min hand nerkörd i bordet och mitt huvud nedlutad på stolen. Jag får inte blinka, annars kanske jag missar tillfället. Hon är min chans till ett annat liv, lita på henne. Vad ska jag göra?

Dagen började väl okej, kan man väl säga. Inget särskilt, mannen. Jag gick en sväng till Starbucks, som vanligt, innan jag skulle möta gänget. ”Vilket skönt sätt att börja dagen,” tänkte jag. ”Alltid och jag menar alltid, har Starbucks räddat min trötta dag. Den sega dagen skulle vara outhärdligt utan Starbucks klassiska café. Tack Starbucks för ännu en morgon!” Dörrklockan ringde och jag steg in. Det var inte mycket folk på morgonen, vilket var nice.

Kassörskan hette Veronica och hälsade blygt på mig, som vanligt. Hon gick på Sam på gymnasiet i närheten. Vi brukade ofta träffas på morgonen här på Starbucks, det är liksom en rutin för oss att träffas som kund och kassörska nuförtiden. Jag hälsade artigt till Veronica och hon hälsade glatt tillbaka.

-Jag förväntar att herrn vill ha en latte special, sa Veronica.

-Japp, sa jag. Du känner mig väl.

-Nej, nej, sa Veronica artigt. Mitt jobb är att ha koll på mina kunder, ibland lite extra koll på vissa.

Jag skrattade. Ibland är Veronica bara så rolig. Vi snackade lite medans kaffebryggaren gjorde sitt jobb. Veronica berättade om sitt nya projekt, en resa till sitt hemland Sverige. Hon berättade hur hon saknade sina föräldrar i Sverige och att hon ville träffa dem innan terminens slut. Jag var imponerad över hennes planering för att kunna nå sitt mål. Veronica var en sådan person som alltid varit utlänningen i rummet och det märks på hennes dialekt. Hon har i alla fall ett intressant hemland, om jag får tycka. Jag har hört mycket om Sverige och det verkar vara ett ganska schysst land.

Veronica gav mig den varma koppen med latte och sedan tog vi vårat vanliga farväl med en kram och ett hejdå.

Nu sitter jag här och väntar på hennes svar på Facebookchatten. Veronica kommer väl svara? Hon gör mig mer och mer intresserad. Jag kan inte hålla det inne längre. Jag är hemma och redo att inte blinka tills hon har svarat. Ja eller nej.