Änglar och demoner
Flickan tog ett steg fram. Aldrig mer ska demonerna få skada henne. Jag själv vill gärna fånga henne, men jag kan inte. Där faller hon utan problem.
Ja, moder. Jag fattar minsann. Ses till middag, jag ska hänga med några kompisar efter skolan. Som en helt vanlig skolflicka levde jag relativt bra. Men jag insåg inte detta förrän modern dog den dagen. Dagen började som en helt vanlig dag. Åkte med bussen till skolan. Lekte på skolgården med mina kompisar. Jag hade det bra minsann. Dock var jag inombords skitsur på modern. Hon sa alltid vad jag skulle göra. Hon gnällde alltid på mitt ”beteende”. Hon… var min skyddsängel.
Stackars flicka. Hoppa av ett höghus är inte rena miraklet. Döden är ju där nere. Det skulle vara så lätt att fånga henne om jag hade en mänsklig kropp.
Det var tyst, tårarna rann runt om mig. Modern hade inte ett fåtal släkt och vänner. Mer än vad jag trodde. I denna stund var jag kall. Jag visste när jag nu går tillbaka till begynnelsen att hon stod vid min sida. Hennes kärlek var oändlig, men min synd väldig. Hennes vänlighet översteg min omogenhet. Lever jag bara i en fantasi?! Jag höll emot tårarna för jag ville inte gråta. Jag ville inte inse demonerna som kommer komma. Men jag var då ung, och visste inte att jag hade rätt. Demonerna kom minsann. Modern kunde inte skydda mig. I slutet skildes vi i bråk och demonerna början var en mardröm.
Jag är hennes skyddsängel, ändå kan jag inte skydda henne från hennes egna självmord. Vi kommer i alla fall att återförenas i himlen, där demonerna ej finns.
Då står jag här uppe på höghuset. Vinden blåste i håret och jag suckade. Min makeup förstörd och kläderna helt våta av tårar började jag närma kanten. Ciggen, drogen och förödelsen låg bakom mig. Demonerna var där. De som förstört mitt liv. De som tagit all min värdighet. Nu tar det slut. Inga änglar och inga demoner kan stoppa mig. Det finns nog en chans att blir räddad. Men jag vänder mig ifrån det och tar den enkla vägen ut ur min förbannelse. Armarna utsträckte och ett steg framåt. Ingen kommer sakna mig…
Jag kommer sakna dig. Vänd inte din rygg mot han som gett dig liv, han som älskar dig. Ja, inga änglar och demoner kan stoppa dig. Men han kan rädda dig.
Änglar och demoner
Flickan tog ett steg fram. Aldrig mer ska demonerna få skada henne. Jag själv vill gärna fånga henne, men jag kan inte. Där faller hon utan problem.
Ja, moder. Jag fattar minsann. Ses till middag, jag ska hänga med några kompisar efter skolan. Som en helt vanlig skolflicka levde jag relativt bra. Men jag insåg inte detta förrän modern dog den dagen. Dagen började som en helt vanlig dag. Åkte med bussen till skolan. Lekte på skolgården med mina kompisar. Jag hade det bra minsann. Dock var jag inombords skitsur på modern. Hon sa alltid vad jag skulle göra. Hon gnällde alltid på mitt ”beteende”. Hon… var min skyddsängel.
Stackars flicka. Hoppa av ett höghus är inte rena miraklet. Döden är ju där nere. Det skulle vara så lätt att fånga henne om jag hade en mänsklig kropp.
Det var tyst, tårarna rann runt om mig. Modern hade inte ett fåtal släkt och vänner. Mer än vad jag trodde. I denna stund var jag kall. Jag visste när jag nu går tillbaka till begynnelsen att hon stod vid min sida. Hennes kärlek var oändlig, men min synd väldig. Hennes vänlighet översteg min omogenhet. Lever jag bara i en fantasi?! Jag höll emot tårarna för jag ville inte gråta. Jag ville inte inse demonerna som kommer komma. Men jag var då ung, och visste inte att jag hade rätt. Demonerna kom minsann. Modern kunde inte skydda mig. I slutet skildes vi i bråk och demonerna början var en mardröm.
Jag är hennes skyddsängel, ändå kan jag inte skydda henne från hennes egna självmord. Vi kommer i alla fall att återförenas i himlen, där demonerna ej finns.
Då står jag här uppe på höghuset. Vinden blåste i håret och jag suckade. Min makeup förstörd och kläderna helt våta av tårar började jag närma kanten. Ciggen, drogen och förödelsen låg bakom mig. Demonerna var där. De som förstört mitt liv. De som tagit all min värdighet. Nu tar det slut. Inga änglar och inga demoner kan stoppa mig. Det finns nog en chans att blir räddad. Men jag vänder mig ifrån det och tar den enkla vägen ut ur min förbannelse. Armarna utsträckte och ett steg framåt. Ingen kommer sakna mig…
Jag kommer sakna dig. Vänd inte din rygg mot han som gett dig liv, han som älskar dig. Ja, inga änglar och demoner kan stoppa dig. Men han kan rädda dig.